Prolog · outgiven
Redo att bära berättelser vidare
Du hade en. En nattskjorta från när du var liten, som händerna fortfarande minns. Vi gör just den: nattkläder för barn, gjorda att växa i, burna tusen nätter och mjukare för varje tvätt.
Varje kväll tar ett barn på sig samma lilla tygstycke.
Många år senare känner en hand fortfarande igen det.
Första natten är nattskjortan för stor.
Ärmarna är uppvikta två gånger och fållen når golvet, och barnet sover i den innan lampan är släckt.
Den är för stor hela den vintern. Nästa passar den. Vintern därpå är den kort i ärmarna, och ingen bryr sig.
En kväll går den inte på, och ingen märker vilken kväll det var.
Den viks ihop och läggs i en låda, och lådan hamnar högst upp på en garderob.
Där står den länge. Barnet växer upp, flyttar hemifrån, flyttar igen. Ingen bestämmer sig för att spara lådan. Ingen bestämmer sig riktigt för att slänga den heller. Huset behåller den.
Många år senare kommer lådan ner.
Barnet som bar den är vuxet, och det finns ett barn i huset igen, och det är snart läggdags. Händer som inte rört det här tyget sedan de var små hittar knapparna utan att titta.
Nästan ingenting överlever en barndom. Några saker gör det. Något som blivit så mjukt att handen känner igen det före huvudet.
Ingen sätter sig ner för att göra ett arvegods. Man gör plagget tillräckligt bra för att det ska finnas kvar när det behövs.
Innehåll
- Prolog
- Om ett ord Vemod
- Tyget
- Producenten
Första kapitlet skrivs fortfarande. Vi skyndar inte på det.
Håll kontakten
Ett brev, när första kapitlet är färdigt. Inget innan dess.
© 2026 VÄVA Stockholm